Renoveringsdags!

Jag har funderat. Det är dags att renovera lite. Ta ett fast grepp över vissa saker i det här huset. Visa var skåpet ska stå. Det handlar om köket. Köket måste fixas. Vi är där så mycket och man blir irriterad på dess små skavanker och långsamma förfall som blir mer tydligt för varje vecka. Någon smågrej, som en list som lossnar, eller en skåplucka som kärvar eller tappar låsanordningen. Fult är det också. Målat i brunt och gult. Rena rama sjuttiotalsfrossan. det gäller att hitta en cool egen stil. Men jag vill ha en riktig diskbänk i sten. Marmor eller granit? Granit är visst mer beständigt. Tål syra bättre och är hårdare. Finns många fina granitsorter som blir oändligt vackra om man polerar upp dem, min favorit är svensk marmor:kolmårdsmarmor! The Swedish Green! Skulle vara fint istället för diskbänk i tråkig svenskt rostfritt stål eller kanske bygga en köksö mellan köksdetaljerna och matbordet.

Men jag måste koordinera. I vilken ordning ska vi göra det hela?Var ska vi börja vår renovering?

Pengar är också viktigt. Vilken budget har vi? Vi kan belåna huset! Kör för tusan! Varje instoppad krona blir 3-4-5 gånger högre vid en eventuell försäljning. Kanske ända upp till 10 gånger insatsen. Snacka om avkastning… Men vi har altan och ytterdörren och att bo i villa! Måste prioritera! Säkerheten! Vi har gjort det:flyttat till villa! Dörrar! Altan! Köket! Renovering! Må folkhemshuset återuppstå som en modern villa! Med högre värde!

 

Min uppfattning om dörrar

Varje dag så ser jag den och den gör mig bekymrad. Den ser ut att kunna slås sönder som en vägg av kartong.  Den gnäller och gnisslar. Den ser trött ut. Väderbiten.  Jag går genom den och ägnar därefter en stunds tanke på den, och det stör mig.

Jag talar om vår dörr. Vår ytterdörr. Som står där emellan oss och världen utanför. Som är det första man rör vid när man tar i vårt hus. Första intrycket liksom. Den är inte till sin fördel just nu.

Uppvärmning bör vara enkelt

Vintern är långt borta just nu. Fåglarna sjunger i träden om vartannat, och ibland blir deras kamp om det audiologiska utrymmet så intensiv att det upptar hela världen, bara jag är tyst och inte stör. Villan vi köpt är utrustad med en oljepanna som börjar bli gammal. Att värma upp huset med olja känns lite gammalmodigt och inte alls miljömässigt tillfredsställande. Dags att formulera en plan för hur vi ska göra i framtiden med uppvärmningen. Dra sitt lilla strå till stacken. Hur ser huset ut idag vad gäller isolering, är fönstren och dörrarna täta? Behöver vi tilläggsisolera, hur är vinden, håller den inne värme och ute kyla?

Hur ska vi lösa framtidens uppvärmningsbehov? Det finns många alternativ. Ved. Värmepump. Fjärrvärme. Pellets. Solenergi.  El. Gas. jag vill ha något som är organiskt, ved går bort direkt för vi har inte någon tillgång till ved på ett smidigt sätt och då dör lite själva idén.

Jag lutar åt pellets. Påminner ju om ved. Samma organiska biomassa liksom. Luktar det samma? Mindre jobb. Något dyrare, men billigare en mycket annat. Ny panna? Eller nöja sig med en kamin? Näe, en panna måste det bli med skruv som matar pelletsen in i brännaren. Några gånger om året tittar en tankbil förbi med bulk-pellets. Jag har beräknat att vi behöver ca 6 ton om året för att värma vatten och luften i huset. Vattenburet finns redan draget men det kanske måste dras om? Vad ska jag göra med oljan som är kvar?   Kan man sälja den?

Funderingar om en altan

På baksidan av huset har vi en gammal köksingång med en småtrasig, gjuten trapp i cement som inte förskönar huset. Den är rentav farlig att beträda då  materialet har börjat pulvriseras, och små rännilar av fin sand rinner vacker som V-formade platåer från varje spricka, signalerande att tilliten för den tidigare bastanta trappen är djupt naggad i kanten. Vi behöver ett uterum, en plats för att intaga våra utomhusfrukostar på, med en grind så att småbarnen och hunden inte springer iväg på farliga strövtåg. Vi behöver en plats för våra utemöbler att stå på så att vi kan sitta där och huttra i den svenska försommarkvällen, och förbanna att infravärmen inte värmer som den ska, eller senare i augusti vägra gå in på kvällen trots att mörkret fallit, och fladdermössen vinglar omkring i skyn. Oavsett plädar och filtar så sitter vi där och njuter av vårt inhägnade ”ute”, en bit av vår trädgård som vi stulit av naturen och domesticerat den, gjort den till vår, för att sedan avgränsa ett slags uterum där måltider kan intagas och samtal genomföras. Vinden stoppas av växter och buskar, ett staket inramar vårt rum och särskiljer det från det vi kallar trädgården.  Vi skall känna oss trygga där, nästan som inne. Fast ute. Vi lagar mat där i Weber-grillen. Vi lever där hela sommaren, och getingarna surrar och stressar oss, och vi gör fällor för dem, och njuter av humlornas stilla brummande i den vackra humlebusken som växer vid grindens ena stolpe. Våra fötter ska nudda vid den golv vi har på uteplatsen och känslan ska vara behaglig och varm som om den vore mjukt slipat trä, kanske en matta under bordet i grovt material. Vi sitter där och glor på bilen som for förbi. På grannen som spatserade förbi med hunden. På den okände figuren som spasserar och vi överväger u ndermedvetet eller rentav medvetet: Är det en inbrottstjuv? En sorts renovering. En variant av säkerhet. Ett visst mått av uppvärmning och lä. En plats mellan inne och ute.

Vi behöver en altan.

Nybliven villaägare

Vi har precis flyttat till villa. Vi slog till och köpte ett eternithus från 1936. Det känns som om vi sitter på en bomb. Så länge vi inte rör eterniten kommer gifterna att ligga oaktiverade i eternitväggen. Eterniten i sig  håller länge. I princip en evighet. En del vill kulturmärka eternithus av det skälet. Men jag tänker på gifterna. Jag tänker på asbesten och mina barn. Ska vi renovera?

Troligen klädde de huset någon gång på 50-talet med eternit. Den som installerade dessa väggskivor var förutseende nog att se till att det finns några skivor kvar i källaren om någon skulle gå sönder och behöva bytas. idag går det inte att köpa längre. Det finns ersättningsmaterial men jag vet inte om de har samma patina som originalskivorna. Kan jag stå ut med en nyansskillnad? Känns nästan oöverkomligt i dagens medialt uppumpade förväntningar på  vår exteriör. Den ska vara oklanderlig men ändå ha en viss karaktär. Det ska se ut som om man brett ett stort Photoshopfilter på vårt hus. Vi måste hålla upp fasaden, bokstavligen!

Asbestcement. Norskt tegel. Fattiglappar. Torparkex. Jag vet inte…Ska det ned? Det innebär att gifterna kan frigöras. Tankarna gnager. Ska vi ta det till renovering?

Fördelar? Underhållsfritt! Du slipper måla! Otroligt skönt! Jag hatar att att stå på stegar och drälla med giftfri färg som efter tre strykningar gett din vägg någon sorts Dalablå eller Falurött. Som du sen får gå och tvätta för att få bort grönalgerna som tack vare den miljövänliga ytbehandlingen fått fotfäste på din gavel. Du sprutar på svindyra specialmedel mot grönalger som egentligen är vanlig grönsåpa i en fräck förpackning så att de kan ta väl betalt för sin produkt. På din vindskiva. Jag tror vi behåller eterniten. Den är ett kulturarv. Den står mot vind och väder. Den håller för evigt. Åtminstone i 50 år…